När människor slänger ut sig saker om mina kära barn eller rättare sagt mina två döda barn.
Träffade på en kvinna som som sa att det kanske var det bästa som kunde hända att Astrid dog. Hur F_ _N kan man säga något sådant????
Men jag vet det handlar om okunskap, rädsla för något som inte annses vara normalt. Men vad är normalt?? Vem sätter upp den skållade gräns för normalitet??
Ni som läser det här tycker jag ska ta er en funderar på vad ni anser är normalt och vad ni har för värderingar när det gäller barn/personer med speciella behov. Är inte dom lika mycket värda som vi ?? Själv ser jag något helt fantastiskt i dessa barn ( det är ju barn jag träffat mässt ) och den glädjen dom kan ge en. Allt handla inte bara om att man ska kunna gå, prata äta mm det är så mycket annat, och dom grejerna kan man få hjälp med. Nä nu har jag spytt ut mig lit skit. Och föresten vad jag sa till den där kvinnan vill ni inte veta så det behåller jag för mig själv. Men jag var ganska tydlig med vad jag tyckte.
Annars har veckan flutit på bra tycker jag. Killarna har sommarlov och njuter i stora drag. Det är bara Nils som fortfarande går på dagis, han går fram till midsommar sen får han sommarlov.
Min älskade Janne har varit i Stockholm och hämtat våra ny fönster som nu ska sättas in gud vad det ska bli spännande Hoppas det blir så snyggt som man tänkt. Det är fönster som ska gå ända ner till golvet får ta kort och lägga upp sedan.
Annars är helgen lugn nån fotbollsmatch kanske ska jobba nere på cafét och på söndag är det kalas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar